Clickbait.

Jag har känt mig fri efter att jag fått boken klar. Jag har börjat läsa böcker igen: nu ryms andras berättelser i mitt huvud och i mitt hjärta. Och jag har ritat och målat.

Av ett barnsligt infall lindade jag in Atwoods Oryx and Crake i en av mina teckningar, en gul näckros. Jag skrev på boktiteln med vit penna och klippte pappret till rätt storlek. Det såg naturtroget ut, som en utgiven bok. Jag visade sedan upp den för min man och för min tonåring, fnissigt och blygt.

– Ha! Den där titeln är en clickbait, sa sonen ivrigt.
Jag antar att han menade att den väcker viss nyfikenhet. Till hans personlighet hör det också att misstänka att innehållet inte levererar vad titeln lovar.

Min mans ögon lyste. De gör de sällan, så jag tänker mig att han kände sig lättad. Bokpärmen jag presenterade för honom var kanske mindre gotisk, mindre flummig än vad han hade tänkt sig. Mer säljande.

Förresten var den för tjock. Atwood skriver tjocka böcker. Jag gjorde nu en sista uträkning av slutgiltigt sidantal på Vulkan-förlagets webbsida.