Ofin.

Min tonåring ligger på soffan idag. Febertermometern visade 39,9 precis. Febern har slutat stiga, för han känner sig mindre skakig än på morgonen.

Vi samtalar om min bok.

Min svärmor vill absolut läsa den. Jag behöver ju faktakoll av någon som levt på femtiotalet, och det vore naturligt att hon skulle vara den. Hon är ju dessutom en stor bokkännare med rätt universitetsexamen. Trots sin vänliga och sakliga uppsyn är hon en litterär allätare som säger saker som ibland behöver man läsa om ett riktigt ruskigt mord.

Men jag låter ju ingen utanför skrivargruppen läsa boken. Så länge den består av utprintade papper är den … för privat.

Min tonåring är road. Han tycker att det är kuriöst att jag tvekar med att låta hans farmor läsa den. Humorglimten tänds i hans ögon.
– Är den ofin?
Jag skrattar högt. Det är farmors eget ord för böcker med mycket sex i.
– Nej. Men det finns en man som misshandlar sin fru med glasskärvor.
Jag tycker min tonåring ser lite imponerad ut nu. Antingen det, eller rädd för den mamma som borde vara hans trygghet och läkedom när han kämpar med influensafeber.