Anteckning.

Jag kikade in bland utkasten på min andra blogg, familjebloggen. Jag hittade stunden då jag insåg vad det är jag gör när jag skriver på boken om Ainu. Det var den 24 januari 2017, en dag då jag kände mig mer föräldralös än någonsin.

Jag tror att jag upplever en så bottenlös ensamhet för att kunna förstå hur min mamma måste ha känt sig. Tänk att inte ha någon grundtrygghet! Tänk att aldrig ha haft någon att falla tillbaka på. Någon som inte stänger av sig och tar avstånd när man mår dåligt. Hon har kanske känt sig så här som jag hela livet. Famlat runt i en labyrint där det aldrig kommer någon emot.

Jag tror att jag skriver den här boken för att fabricera en ny barndom. För att skapa lycka i hennes liv. För att tala om att det är så här jag hade önskat att dina motgångar och rädslor skulle ha bemötts.

Jag överöser henne med silver och guld.