Det är inte ett bärande element men ändå en rolighet: min berättelse om Hanna är blå och gul. Jag har inte planerat det! Det bara framträdde ur texten plötsligt, allt det blågula, när jag skrev ordet Ljusteröfärjan i det sista kapitlet, efter 228 235 tecken. Min gudmor hade sommarstuga på Ljusterö och vi åkte den färjan på somrarna ibland, och den lyste gulgul mot vattnet.
Det var en rolig upptäckt. Som en målning som avtäcktes. En målning som jag målat själv i blindo.
Innan Ljusteröfärjan det var det himmel och rapsfält i Skåne. Studentmössans foder och studentbanden. Flaggan på de svenska jordgubbarna. Det gula huset uppe på berget som tecknas mot himlen blå. Flaggan som presenterar Carola som sjunger Stormvind i Rom 1991.
Det började i kapitel två med att Hanna går igenom second hand-kläder och fingrar på ett par jeans från sjuttiotalet av märket Gul & Blå. Det känns väldigt specifikt! Jag måste ha gjort det själv någon gång.
På fullaste allvar. 