Ny idé.

Jag har tittat lite på Månskuggans dotter (boken om Ainu) på nytt och fattar varför den aldrig kommer att bli utgiven. Det kan hända att Norstedts och S&S efter några sidors läsning tänkte att texten är ytterligare ett bidrag till den tjocka högen med självbiografiska manus skrivna av pensionärer. Det som jag själv kom på är att den dessutom känns torftig och dokumentär och lite svårtydd plus att den har det som jag alltid själv har skrattat så otroligt teatraliskt och arrogant åt: det som mina filmutbildade vänner kallar för ett Arkada-slut.

Arkada-slut? undrar du. Jo, slut av typen ”jag vaknade upp och allt var en dröm”. Man backar hela storyn för att kamouflera alla svackor i logiken och slipper skriva ett elegantare slut. Problemet med det är att [spoilervarning] Mulholland Drive enligt den definitionen också har ett Arkada-slut och är genialisk och funkar. Så man tror att man kan pull it off där man skriver i sin källare och hoppas i sin ensamhet på att vara en ny David Lynch.

Jag får tänka som min äldsta sons lärare som brukade säga moka on lahja. Misstag är inte bara okej – de är gåvor! Man lär sig mer av sina misstag än av sina framgångar.

Ååh. I morse i duschen fick jag plötsligt en ny idé.

Tvillingtjejerna Amelie och Belinda är sexton och måste spendera hela sommaren hos mormor, långt ifrån sina vänner och utan Wi-Fi. De brukar inte komma särskilt bra överens. De är väldigt olika men tävlar ändå i allting, tvillingar som de är, men nu måste de samarbeta. De har bara varandra.

Farmor ska flytta ifrån sitt stora hus in i en lägenhet senare på hösten och börjar redan nu gå igenom sina saker. Tvillingarna hjälper till och älskar att plocka bland papper och minnessaker.

Men farmor svarar inte när de vill veta sånt som man blir nyfiken på. Vem har farmor fått det här smycket av och vad betyder inskriptionen? Vem är de här vykorten från och ska de sparas? Men farmor, är det faktiskt du på den här bilden? Varför är du klädd så där? Är det där din mamma? Vilka är de här finklädda människorna på den här skärgårdsverandan?

Och eftersom farmor bara blir ledsen och tystlåten när de frågar …

… hittar de på en egen story utgående från alla ledtrådar de hittar i huset och utifrån de lilla deras pappa vet. De har begränsad datatillgång så de skippar Snapchat och Tiktok etc för att kunna använda tiden och datan på att googla istället.

PANG! Det blir min nästa bok. Jag behåller titeln Månskuggans dotter. Det är exakt vad två sextonåringar i Tru Blood- och Twilightåldern skulle kalla sin berättelse för.