Svacka. Igen.
Jag försöker hitta en bild som skulle beskriva svackan men jag blir andfådd av bara tanken att försöka se mig omkring.
Det är en svacka, ergo: omkring mig finns ingenting.
Jag kan bli så irriterad på amatörer och självutnämnda experter, inte minst inom ‘mina’ områden. Jag blir hatisk och får utslag:
Du gör bort dig. Inse din begränsning.
Är det egentligen en indikation på att jag själv är den som inte inser min begränsning. Brukar man inte störa sig på andras fel bara om man har exakt samma fel själv?
Gösta Kjellin anno 2000: Man märker på ditt skrivande att du skulle vilja skriva bättre än vad du kan.
Och sedan dog han, min lektor. Det är själviskt att jag tänkt tanken, men jag har tänkt tanken: jag kan aldrig ge en ny text till honom och fråga: nu då? kan jag skriva bättre nu?
Bibeln idag: Ha inte högre tankar om er själva än ni bör, utan tänk förståndigt (Rom 12:3).
Jag gör ibland försök att hämta tröst där många av mina vänner hittar tröst. Detta var dagens vers i bibelappen. Min förvirring vet inga gränser.
Men vad ska jag göra då?
På fullaste allvar. 
Massiv igenkänning. Massiv. Kunde skriva en bok (!) om alla tankar, känslor, kamp, velande, hatiskhet, avundsjuka, smärta som bristande självkänsla orsakat under åren. (Och än, ibland.) Jag tror ilskan är defensiv. Den kommer av en liten röst inombords som säger ”men jag då…?” För att vi inte ännu är där vi vet att vi ska vara. Inte ännu tagit den plats som vi intuitivt vet att är vår. Det handlar inte om att missunna någon annan någonting. Åtminstone för mig har det handlat om att säga ”varför INTE jag? Jag är lika duktig. Ibland till och med duktigare.” Inte högmod, utan ett faktum. Och för att citera Tomas Sjödin: den som hittar sin plats tar ingen annans.
Funderar på din lärares kommentar och vet inte om jag ska gilla den eller inte. Men han satte åtminstone namn på din längtan. En lögn jag dragits med länge, länge är att man måste vara jättebra genast, annars är det ingen vits. LÖGN. Det börjar med en längtan att vara bra. Sedan mognar det – och man blir bättre.
GillaGilla
Det är så oerhört skönt att bli hord och förstådd. Kära nån så visa ord. Jag har aldrig läst Tomas Sjödin men redan boktiteln är stark!
GillaGilla