Idag fick jag min första refusering. Ett standardnej utan kommentarer. Jag kände ingenting och känner fortfarande ingenting. Jag är inte ens besviken. Det måste betyda att jag aldrig ens hoppades.
Jag drivs av en enda tanke. Jag måste fortsätta på bok nummer två och komma så långt som möjligt innan jag kommer till insikt och ger upp.
Varför ger jag inte upp meddetsamma?
Av en enda orsak. Jag har hört så många historier om människor som ångrar sina val i livet på gamla dagar. Jag tror att jag skulle ångra att jag inte har någon kämparglöd.
På fullaste allvar. 
Nå nej, nu blev jag ju faktiskt lite överraskad! Jag trodde nog att det skulle bli ett ja tack och välkommen!
Gillar din attityd!❤️
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt stöd ❤ ❤ Jag har läst så mycket om det där att jag inte riktigt kunde förvänta mig något annat. Var femte människa (i Sverige?) drömmer om att skriva bok men de allra flesta spontaninskickade manus blir refuserade: https://www.forskning.se/2017/06/09/sa-overlever-du-en-refusering/
Alla jag känner som har gett ut en bok har på något sätt gjort det i samarbete med förlag från början eller har rentav skrivit boken på beställning. Bara ordet "spontanmanus" låter som en avvikelse…
Jag reder mig. Skriver nu slut bok nummer två, slipar lite på bok nummer ett och skickar sedan till nästa förlag och söker på allvar ett nytt jobb till hösten 🙂
GillaGilla
Förresten finns det en ännu bättre artikel här. Ett förlag har inte gett ut en endaste bok av en ny författare sedan 2006. Albert Bonniers får in 100 manus per dag. Två promille av böckerna ges ut! http://www.svb.se/det-hanger-inte-bara-pa-texten
GillaGilla