Trögt!

Jag borde ha bok nummer tre klar den tionde januari. Det går trögt just nu.

Dels tyckte förläggaren att det lät som en så tydlig fortsättning till Goda moder att trean, Ljusets källa, egentligen är samma bok. Den tanken hämmar mitt skrivande. Jag har ju bytt person och tempus och om det blir så att böckerna slås ihop måste jag skriva om allting i tredje person imperfekt (Ljusets källa är skriven i första person och presens). Jag försöker låta bli att tänka på det och bara se till att få berättelsen ner på papper. Det går snabbt att skriva om den sedan, om det behövs.

Dels greps jag av panik när min svägerska sa att hon och svärfar prästen kommer att köpa den i julklapp åt alla nästa jul. Jag vill kanske inte att någon jag känner ska läsa. Det blev så konkret och tydligt i höstas på bokmässan att det är helt omöjligt för människor att skilja mellan verklighet och dikt om det är någon som de känner som har skrivit en roman.

Tydligen har jag sagt någonting åt det hållet högt någon gång. Jag var hemma hos mina föräldrar på juldagen och la fram gravad lax när jag hörde vad min sexåriga son satt och sa till min åttiotreåriga mamma i soffan.
– Min mamma har skrivit en bok och hon fick tusen euro för den på bokmässan. Men hon vill inte att du ska läsa den, mommi.

Min man skrattade nästan ihjäl sig. Det är honom sonens kaosgen kommer ifrån. Viljan att skapa oordning så att det blir ett paradigmskifte efteråt.

Det är sånt som gör att det är lite trögt just nu: press och inre motstånd. Jag är nästan tillbaka i ruta ett och undrar om jag överhuvudtaget har rätt att skriva.